Slamfärg är en matt målarfärg för trä som består av pigment uppslammade i ett klister av vete- eller rågmjöl och vatten, ofta med en tillsats av linolja. Den bildar ingen tät film utan låter träet torka ut efter regn, och den vanligaste slamfärgen i Sverige är den klassiska rödfärgen. Färgen passar på ohyvlat virke och timmer, kräver ingen skrapning när den åldras och ska bara målas över med slamfärg.
Här går vi igenom vad färgen innehåller, vilka underlag den fungerar på, hur du målar och hur länge resultatet håller.
| Fakta om slamfärg | |
|---|---|
| Typ | Limfärg för träytor, matt och inte filmbildande |
| Bindemedel | Klister av vete- eller rågmjöl och vatten, ofta med linolja |
| Underlag | Ohyvlat virke, timmer eller yta som tidigare målats med slamfärg |
| Åtgång | Cirka 3–4 m² per liter på normalt sugande yta |
| Ommålning | Röd slamfärg normalt efter 6–12 år, ljusa kulörer ungefär vartannat år |
| Lägsta målningstemperatur | +5 °C enligt Färgbygges produktblad |
Vad är slamfärg gjord av?
Tekniskt sett är slamfärg en limfärg. Pigmentet hålls ihop av ett mjölklister, och i de flesta färger på marknaden förstärks bindemedlet med linolja. Enligt svenska Wikipedia innehåller den vanligaste varianten av Falu Rödfärg 8 % linolja, medan den ljusare kan fås med 6 % eller helt utan.
Linoljan gör att färgen binder bättre till underlaget och smiter mindre, alltså lämnar ifrån sig färre lösa partiklar. Den gör också ytan mer motståndskraftig mot smuts. Baksidan är att kulören mörknar något.
Den klassiska rödfärgen innehåller järnoxidpigment och kiseloxider. I färg med pigment från Falu koppargruva finns dessutom restmängder av bland annat koppar-, zink- och blyföreningar som motverkar tillväxt av mikroorganismer. Många recept innehåller även järnvitriol eller zinkvitriol. Gysinge Byggnadsvård beskriver sin slamfärg som vatten, ekologiskt rågmjöl, färgpigment och järn- eller zinkvitriol.
Det finns också slamfärg som görs med cellulosaklister i stället för mjöl och som kan pigmenteras i valfri kulör.
Vilka ytor passar slamfärg på?
Slamfärg behöver en grov yta för att fästa och rekommenderas därför bara för ohyvlat virke, vilket är vanligt som fasadvirke. Den passar på:
- nytt, obehandlat ohyvlat trä
- timmer och relativt kraftig panel
- ytor som tidigare målats med slamfärg
- äldre, ohyvlat och uttorkat tryckimpregnerat trä, enligt Färgbygges produktblad
Hyvlat virke och ytor med annan färg är fel underlag. Slamfärg fäster med största sannolikhet inte ordentligt på en yta målad med exempelvis akrylat- eller oljefärg. Det fungerar inte heller åt andra hållet: en slamfärgsmålad fasad ska inte målas med något annat än slamfärg, eftersom den nya färgen då riskerar att släppa eller flaga. Enda undantaget är tjärfärg, men då är du sedan låst till tjärfärg.
Vill du ha slamfärgens utseende på ett hus som redan har annan färg finns linoljebaserade alternativ, till exempel Falu Rödfärg Träfasad, som tillverkaren beskriver som en husfärg med liknande utseende men som kan målas på fler typer av underlag. Läs mer om den varianten i guiden om linoljefärg utomhus.
Hur målar man med slamfärg?
Arbetsgången skiljer sig lite beroende på om träet är nytt eller tidigare slamfärgat.
Nytt, obehandlat virke
- Borsta bort smuts och lösa partiklar. Har ytan fått påväxt av alger tvättas den med målartvätt.
- Rör om färgen ordentligt.
- Späd första strykningen med upp till 15–20 % vatten, så att den tränger in och lägger sig tunt.
- Måla med en bred pensel som håller mycket färg och arbeta in färgen i träet.
- Låt torka minst ett dygn och stryk sedan med oförtunnad färg.
Tidigare slamfärgad yta
- Borsta bort löst sittande färg med en styv borste. Någon skrapning behövs normalt inte, eftersom slamfärg kritar i stället för att flaga.
- Tvätta bort alger om det behövs.
- Stryk en gång med oförtunnad färg. Gysinge rekommenderar endast en strykning på tidigare slamfärgsmålade ytor.
Måla inte under +5 °C, inte på starkt solvärmda ytor och inte när det finns risk för frost. Färg i öppnad burk håller begränsad tid, och färg som luktar konstigt eller börjar mögla ska inte användas. Penslarna rengörs i kallt vatten.
Ska du riva gammal plastfärg från en fasad innan du byter till slamfärg är att ta bort färg från trä ett eget, större projekt som behöver göras först.
Hur länge håller slamfärg?
En fasad målad med traditionell röd slamfärg behöver normalt målas om efter 6–12 år. Ljusa slamfärger håller sämre och har ett ommålningsintervall på omkring två år. Det beror delvis på att färgen vittrar snabbare på kvistar och andra kådrika partier, som sedan mörknar och syns tydligt på en ljus yta. Alger och mögel syns också mer på ljusa kulörer än på röda och bruna.
När ytan åldras kritar den. Färgskiktet blir tunnare utan att flaga och färgar av sig när man tar på det. Det gör underhållet enkelt: borsta, stryk en gång till och klart.
Slamfärgens öppna struktur ger ett gott träskydd. Träet blir visserligen snabbt fuktigt vid regn, men torkar också snabbt, och färgen har visat goda resultat vid mätningar av fuktbalans. De stora fuktväxlingarna kan dock ge sprickor i tunt trä, och därför rekommenderas slamfärg främst på stockar eller kraftig panel. Så länge färgskiktet innehåller tillräckligt med pigment skyddar det också träet mot solens UV-strålning.
En svaghet är mögel. Eftersom bindemedlet är gjort av mjöl kan färgen mögla om träet och vädret är för fuktigt, trots att pigmentet motverkar mikroorganismer.
Vilka kulörer finns?
Rött dominerar, men slamfärg finns i betydligt fler kulörer:
- Falu Rödfärg Original: fyra kulörer, röd, ljusröd, svart och grå.
- Gysinge: tio kulörer, bland annat italienröd, gulmylla, rödockra, blågrå, oxidgrön och naturvit, som också kan brytas med varandra.
- Färgbygge Slamfärg: 13 standardkulörer, bland annat kalkgrå, pärlgrå och vanilj.
Väljer du en ljus kulör ska du räkna med tätare ommålning än för rött. Vill du ha en tunnare, mer genomskinlig yta på hyvlat trä är lasyr ett bättre val än slamfärg.
Slamfärgens historia i Sverige
Rödfärgen började användas på högreståndsbyggnader och kyrkor, där den signalerade en finare byggnad. Enligt Gysinge Byggnadsvård rödkalkades stenkyrkor redan på 1300-talet för att efterlikna tegel, och på 1500-talet blandades rödfärgspigment oftast med tjära.
År 1762 började Kungliga Vetenskapsakademien propagera för röd slamfärg i stället för rödfärgspigment i trätjära. Ett skäl var att tjärtillverkningen tärde hårt på skogen. I och med slamfärgens genombrott under senare delen av 1700-talet blev rödfärgade hus normala i städerna, och i mitten av 1800-talet var de vanliga även på landsbygden. Falu Rödfärg uppger att färgen tillverkats fabriksmässigt sedan 1764.
I början av 1800-talet försökte man ta fram gula och vita slamfärger som ett billigare alternativ till oljefärg, och hus kunde då vara slamfärgade i rosa, ljusgrått, ljusgrönt eller vitt. De gula färgerna blev aldrig lika bra som den röda.
Under 1800-talet var Dylta bruk och Falu koppargruva de stora producenterna av pigment. Sedan tillverkningen i Dylta lades ned 1941 kommer nästan allt rödfärgspigment från Falun. Den mörkare rödfärgen började tillverkas på 1920-talet och dominerade från 1950-talet fram till 1990-talet. Den röda stugan med vita knutar blev i början av 1900-talet något av en nationalsymbol.
Fram till mitten av 1900-talet kokades slamfärgen på plats av torrpigment, vatten och mjöl, och rödfärgarna hade egna recept med tillsatser som linolja, tran eller urin. 1952 kom rödfärg i pulverform, och sedan slutet av 1900-talet säljs det mesta färdigt på burk. Den som vill kan fortfarande köpa pigment och koka sin egen färg.
Vanliga misstag med slamfärg
Att måla på fel underlag
Det vanligaste misstaget är att stryka slamfärg på hyvlad panel eller på en fasad med plastfärg. Färgen får då svårt att fästa ordentligt.
Att blanda i plast för att få den mer tålig
På 1960- och 1970-talet förekom slamfärger förstärkta med polyvinylacetat (PVA). Enligt Wikipedia förändrade det färgens egenskaper på ett katastrofalt sätt vad gällde glans, åldrande och möjligheten att renovera ytan.
Att måla i fel väder
Kyla under +5 °C, frost och stekande sol på fasaden ger dålig vidhäftning.
